John Martin
British
1789-1854
John Martin Gallery
His first exhibited subject picture, Sadak in Search of the Waters of Oblivion (now in the St. Louis Art Museum), was hung in the Ante-room of the Royal Academy in 1812, and sold for fifty guineas. It was followed by the Expulsion (1813), Paradise (1813), Clytie (1814), and Joshua Commanding the Sun to Stand Still upon Gibeon (1816). In 1821 appeared his Belshazzar's Feast, which excited much favorable and hostile comment, and was awarded a prize of £200 at the British Institution, where the Joshua had previously carried off a premium of £100. Then came the Destruction of Herculaneum (1822), the Creation (1824), the Eve of the Deluge (1841), and a series of other Biblical and imaginative subjects. The Plains of Heaven is thought to reflect his memories of the Allendale of his youth.
Martin's large paintings were inspired by "contemporary dioramas or panoramas, popular entertainments in which large painted cloths were displayed, and animated by the skilful use of artificial light. Martin has often been claimed as a forerunner of the epic cinema, and there is no doubt that the pioneer director D. W. Griffith was aware of his work." In turn, the diorama makers borrowed Martin's work, to the point of plagiarism. A 2000-square-foot version of Belshazzar's Feast was mounted at a facility called the British Diorama in 1833; Martin tried, but failed, to shut down the display with a court order. Another diorama of the same picture was staged in New York City in 1835. These dioramas were tremendous successes with their audiences, but wounded Martin's reputation in the serious art world. Related Paintings of John Martin :. | The Last Judgement | Macbeth | The Great Day of His Wrath | Der grobe Tag des gottlichen Zorns | Manfred on the Jungfrau | Related Artists: Luigi MussiniItalian , Berlino, 1813 - Siena, 1888 William Garl Brown1823-1894 marcus larsonSimon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer.
1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred.
Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.
|
|
|